Hur kan ett konstprojekt med barn se ut?

Jag har funderat ett tag på vilket projekt rörande barns konstskapande i ateljen som skulle vara intressant att lyfta fram. Vi har arbetat med Monet, Gaudí och Picasso under det senaste året. Intressanta projekt förvisso... men kanske intressantare ändå.. det projekt som kom att handla om bygget av Sotenäs nya förskola. Mycket av detta val kom sig av att jag funderat kring vad konst kan vara. Det kan vara mycket.... men för mig handlar det om ett sätt att göra sin röst hörd, både för sig själv och i samhället i stort. Det handlar om att vara delaktig i ett skapande av den samtid vi lever i .
För mig blev det en stor utmaning att involvera barnen i ritningarna av den nya förskolan. Dessa ritningar väckte en nyfikenhet hos barnen och hos oss pedagoger .Livliga reflektioner startade i barngruppen. Vem hade gjort dessa ritningar?
Arkitekten hade gjort dem! Vem var han?
Intresset var väckt!! Vi pedagoger reflekterade tillsammans över hur vi skulle få till ett samarbete mellan barn, föräldrar, pedagoger och arkitekter. Så skapade vi ett byggråd, en grupp bestående av representanter från de olika grupperna. Så kom det sig att barnen fick möta arkitekter och delge dem sina tankar om vad en förskola kan vara.


En mindre grupp av barn satt tillsammans med mig en dag i ateljen och samtalade. Jag ställde frågan:
- Vad tänker du att det ska finnas på en förskola?

- En rutschkana är bra om det börjar brinna.
- En lampa som kan lysa.
- En pool också.
Flickan som tyckte att vi behövde en lampa som kunde lysa, hämtade ett papper och började göra en ritning av hur hon tänkte sig denna lampa.

Jag blev mycket inresserad av hur hon tänkte och undrade för mig själv om denna ritning var inpirerad av mötet med arkitekten och hans ritningar av den nya förskolan. Bestämde mig för att hämta lera för att utmana henne vidare i sina tankar.

- Hur tänker du att lampan skulle kunna se ut om du gjorde den i lera?
Flickan börjar rulla runda bollar av leran som hon sammanfogade med långa smala rullar.
Undertiden som hon skapar får hon en ide.
- Jag vet vi går till en blåsglasare!
  Hon har en blåsfabrik. Där brinner elden och hon värmer glaset i elden. Blåsglasaren blåser glaset med en pinne. Det har jag sett!

Här tyckte jag mig se och höra att flickan har en klar bild av hur hon tänker sig denna lampa.Dels gestaltar hon den i sin ritning och dels i leran som hon formar med sina händer. Hon har också kunskaper om glasblåsning som jag ser att hon nu sammankopplar till sin egen konstruktion av lampan. Vygotskij!!
Nu hämtar jag nya papper och undrar....- Hur kan det se ut i en blåsfabrik?

                                                           "Blåsglasaren blåser glaset"

"Blåsglasarens pinne" 

Nästa steg blir nu att besöka en glasblåsare. Flickan får nu möjlighet att tillsammans med glaskonstnären konstruera lampan i glas.                                                                             

Är detta nu då ett konst projekt? Det kan ju diskuteras!! Men jag tänker att flickan fick möjlighet att utveckla sina tankar och sin förförståelse av vad en glaskonstnär kan göra. Detta menar jag är att göra sin röst hörd!! Hon blev lyssnad till och fick utmaningar att gå vidare i samspel med andra medkonstruktörer. Hennes tankar och drömmar kunde gestaltas i den färdiga lampan.

Vad har detta betytt för henne? Om det vet jag ingenting....... men om jag får drömma.... önskar jag att hon fick syn på sitt eget värde, sin möjlighet att tycka och tänka, sin kreativitet och sin rätt till delaktighet i den kontext hon lever i. Detta för mig är ett sätt att se på konst som en uttrycksform för den egna själen.

Vad har då jag lärt mig? Mycket!!! Detta att kunna lyssna in.... att snabbt handla med ny input i stunden... ibland utan att hinna reflektera.... för att inte tappa bort den sköra tråd som skapandet handlar om. Det är mycket svårt att inte prata bort, fråga bort, leda bort barnet i den känsliga stunden av " flow "!!!! Kanske gör jag fel.... men....jag tror att tystnaden i den intensiva närvaron med barnet i dessa stunder är själva hemligheten med Reggios filosofi. Denna intensiva NÄRVARO i stunden, delaktig själv men nästan utan att synas!! Maktperspektivet igen!! Javisst!! Cristian Fabbi gav mig ett nytt perspektiv på detta, den vuxne har alltid makten men det handlar om att deligera den! Jag tycker mig se att denna flicka fick ta makten över sin egen skapelseakt och följfölja den.    

           Konst och delaktighet.... mänskliga rättigheter ?