Studiebesök hos Susanne...

20 oktober

Härliga underbara tjejer....
Tack Susanne för en mycket givande kväll hos dig och alla ettåringar:) Fick nya tankar och ideer om miljön och hur jag kan tänka om ateljeristans roll. Tänker som Vygotskij, det är " fiffiga" kompisar som behövs för att få tillstånd reflektioner och nya tankar. Vi funderade över hur och om man kan "gå" in i barnens skapande. När är barnen "fria" att skapa själva och när och hur kan ateljeristan inspirera. Frågan som fängslade oss mest var, vad menar vi med fritt skapande? Kan man vara fri? Vi samtalade om makt. Är allt relationellt? Handlar inte det mesta om olika former om makt?
Tänker att det måste handla om bli medveten om hur jag själv hanterar dessa situationer. Kanske det handlar om föränderlighet. Ena stunden kan ateljeristan gå in med input och teknik, kanske nytt material till det skapande barnet för att sedan inta en mer lyssnande roll igen. Det kräver isåfall en enorm lyhördhet och delaktighet för att veta NÄR!
Konsten då , hur kan den inspirera och användas i ateljen? 
Vi samtalade om möjligheten till att använda litteratur, fotografier och även att diskutera med barnen om konstnärer och deras verk. Hur pratar vi med barnen om detta? Finns det något rätt och fel? 
Jag har prövat att introdusera Claude Monet tavla, Näckrosdammen, i ateljen.
Barnen blev intresserade av hans sätt att "dutt måla". De prövade olika material för att få till sina "duttar". Det visade sig att flaskfärgen var för lös, den rann för mycket. Jag visade då att vi kunde blanda lim i för att göra den tjockare. Det inhoppet räckte för att föra processen vidare.

Göteborgs internationella konstbiennal.

13 oktober

Tankar om konst......

Torsdag kväll igen! Äntligen påväg till konsthallen efter en häktisk dag i ateljen. Trött, men glad över att möta ateljerista gänget igen. Väl inkommen i konsthallen möts jag av konstnären, Wim Bothas underbara installation i frigolit... och jag lyfter tillsammans med hans änglavingar mot skyarna! Underbart, vackert och efter en liten stund, eftertänksam. Får blandade känslor om ont och gott. Vad är det för figurer egentligen? Tycker mig se Maria med Jesus barnet i famnen eller är det en fallen ängel? Längre bort hoppar en enhörning högt upp i molnen under en... vad då? Känner lust att bara få klappa lite... se men inte röra! Smeker försynt med pekfingret över den närmsta vingen, precis som barnen skulle göra tänker jag förstrött och ler en smula. Härligt.. att vara lite olydig!
Vad är konst? Vad vill konstnären förmedla? Vad händer i mig?
Frågor, frågor och åter frågor. Jag vänder mig om och får syn på världskartan, installationen av Reena Saairi Kallat, och fylls av avsmak. Vet inte riktigt varför... tänker detta verk bryr jag mig inte om.
Stannar till och lyssnar till mina grupp kompisar som reflekterar över taggtråden som kryper över världen. Varför är den där? Ljudet, det knastrande, sprakande, krypande påverkar mig starkt. Ryser lite... när en kollega gör mig uppmärksam på att trådarna verkar utgå från Tyskland. Ett livligt samtal uppstår och vi reflekterar över alla motsattsförhållanden i världen. Vem utnyttjar vem? Eller behöver vi varandra? Plötsligt märker jag att min motvilja har övergått i ett stort intresse för konstverket. Kan inte slita mig därifrån, och den resterande tiden tillbringar jag framför det. Hinner inte med att titta på resterande men det gör ingenting. Funderar vidare över frågan, vad vill konstnären förmedla?
Tänker... det spelar heller ingen roll.. det är min upplevelse av verket som känns viktig. Konsten kommunicerar till mig och med mig och ännu häftigare... jag börjar kommunicera med mig själv om mina tankar!!! Intressant mycket intressant!

Första mötet med basgruppen skedde på Sotenäs förskola där jag arbetar som ateljérista. Tanken var att vi skulle bekanta oss med de olika materialen. Vi hade läst Christina Braxells utomordenliga bok,Skapande barn.
Mina tankar efter Christinas föreläsning rörde sig mycket kring materialvalet i ateljén. Vad erbjuder jag barnen? Vilka barn kan bli till i den här miljön? Hur kan jag utveckla mig själv i relation till dessa material?
Reflektionen gick vidare...
Det utmynnade i en spännande kväll där alla i vår basgrupp fick möjlighet att pröva,inspireras och lära av varandra. Vi prövade flaskfärger,pulverfärger,akrylfärger,akvarell och lera.

Underbara bilder från lika underbara medkonstruktörer i basgruppen! Tack alla!! Jag lärde mig att ateljeristan behöver vara väl förtrogen med materialet för att kunna vara delaktig i barnens processer.

Lika vikigt är det att få tillgång till riktiga panåer. Det blir ytterligare ett sätt att respektera barnens estetiska lärprocesser. Jag funderar nu över hur barnens processdokumentationer och deras reflektioner skulle kunna synliggöras bättre i miljön. Det får jag fundera mer över!!

Det som skrämmer mig mest just nu är arbetet med den egna bloggen. Hur ska jag hantera detta verktyg? Tänker som barnen säger... -Jag älskar inte datorer :)