Christina Braxell 17 nov
Är tillbaka i miljö tankar. Stina pratar mycket om " rika miljöer". Rika miljöer ger rika barn. En tanke värd att begrunda. Jag kopplar tillbaka mina " in fackade " kunskaper från Pernillas föreläsning förra veckan och också till Oscar Öqvists bok " Tyst erfarenhet ". Rika miljöer att bada i. Bada och bara få simma omkring i att bli någon i samspel med andra men också i samspel med den miljö man vistas i. För ateljeristans roll i ateljén tänker jag att det borde innebära att skapa ett eller flera rum som flödar av olikheter. Allt material man tänkas kan önskar jag mig dit. Ett flöde av känslor och sinnes intryck som är tillgängligt för barnen, alltid. Hmmm, en tillbaka blick igen! Makt... maktperspektivet igen alltså! Den vuxne måste våga lämna detta bakom sig. Stina säger att fattiga miljöer ger fattiga barn. Varje barn en röst! Om detta ska fungera behöver pedagogerna lämna sina tunga bagage rörande det egna skapandet.
Detta är svårt! Själv älskar jag att skapa och skapa allt möjligt. Tänker oftast inte att det ska bli något men oftast så blir det det i alla fall. Oj då!
Satt en dag med en flicka i ateljén. Min tanke var att dokumentera hennes process i skapandet genom att fota och att träna mig i att LYSSNA.
Så här lät det:
- Jag skall göra en gammal bok.
-Kanske blir det en morot men jag vet faktiskt inte.
-Det tar lång tid att göra en gammal bok. Speciellt om man är ett litet barn är det jätte svårt och tar lång tid.
- Va blev det nu då?
- Inte vet jag!
- Tillslut så blir det nog en sån här.
- Lite ovanligt att ett barn kan göra en sån här gammal bok!
- Ser du, jag har gjort ett människoben.
Jag lyssnar till hennes monolog under tiden som hon målar sin bild. Vad är det som just nu pågår inuti henne. Det kan jag inte veta men mina tankar gick till Herbert Read´s citat
" Om barnet får möjlighet att i en tillitsfull miljö göra sina bilder utan risk för att bli bedömd är bilden människans mest uppriktiga språk "
och kanske är det just nu så att hon vistas i en sådan miljö... vad jag tycker mig höra är att hon växer och prövar sig fram i detta språk och att hon tänker att det är mycket ovanligt att ett barn kan göra en gammal bok vad den sen innehåller kan man inte så noga veta.
Immanuel Kant ( 1724-1804 ) tysk filosof
tänkte att det estetiska har två nivåer
* skönhetsaspekten
* det sublima ( det storslagna, gripandet, livsfrågorna som drabbar en i hjärtat )
Just så, tänker jag... det sublima som drabbade mig i hjärtat när jag väl LYSSNADE till ett skapande barn.
fredag 25 november 2011
Att göra lärandet synligt....
Pernilla Mårtensson 17nov
Att göra lärandet synligt- individuellt och i grupp.... kvällens titel på föreläsningen och såååå träffande.
Underbara Pernilla... med din klokhet och visdom blandat med en god portion ödmjukhet, landade precis i mitt hjärta som alltid! Tack!!! Det har varit en period med många tankar och reflektions kriser för mig nu. Tänker att det är såå nyttigt med vidareutbildning som får tankarna att ta några nya varv. Kanske skulle jag skriva massor om föreläsningen... men jag fastnade för boktipset "Tyst erfarenhet" av Oscar Öqvist. Den inköptes snabbt och ligger nu på mitt sängbord utläst första kvällen och min dyrbaraste skatt just nu. Öppnar den om och om igen... läser, begrundar, läser och fäller en och annan liten tår. Tänk att det finns andra " out there " som har så många ord och som dessutom kan formulera dessa tankar i skrift.
Som liknar mina egna men som jag har så svårt att formulera, för mig själv men också i samtal med andra. Kände mig så sedd och bekräftad i denna stillsamma oro för vår värld och den allt snabbare utveckling vi befinner oss i. En av mina kompisar skojar och säger: - Lotta, du skickar väl hellre röksignaler än använder dig av datorer. Ja, kära vän kanske det:) Men jag menar inte just den tekniska landvinningen utan mina funderingar går till... Vad händer med all vår andra kommunikation så som kroppsspråk, ögonkast, gester, minspel, aningar som känns i magen, igenkännande i tyst samförstånd om vi bara kommunicerar via döda medier. Hur överför vi all denna tysta erfarenhet till våra och andras barn? Vilka förebilder är vi då för barnen?
Några dagar senare sitter jag på en känd hamburgerbar och intar min måltid. Vid bordet mittemot sitter en mamma med sina två barn, hungriga liksom jag. Kanske sitter vi där i nån halvtimmes tid och under den tiden pratar modern oavbrutet i sin iPhone. Inget samtal med barnen, ingen ögonkontakt, inga tecken på socialt samspel. Barnen söker heller ingen kontakt med sin mamma. Bara ett exempel, men det är detta som oroar mig. Vem ska barnen spegla sig i?
Läs boken igen... tänker jag för mig själv, för vem är jag att döma? Denna kväll fick jag en förebild att spegla mig i, Pernilla! Med alla dina hundra språk såg du oss alla, konstruerade tankar tillsammans med oss, visade att kroppen visar ett äkta engagemang för allt och alla.
Ja, i sanning en kväll som för mig gjorde lärandet synligt både individuellt och i grupp och än en gång Vygotskij `teori.... man behöver en fiffig kompis att härma!! Tack, Pernilla!
Att göra lärandet synligt- individuellt och i grupp.... kvällens titel på föreläsningen och såååå träffande.
Underbara Pernilla... med din klokhet och visdom blandat med en god portion ödmjukhet, landade precis i mitt hjärta som alltid! Tack!!! Det har varit en period med många tankar och reflektions kriser för mig nu. Tänker att det är såå nyttigt med vidareutbildning som får tankarna att ta några nya varv. Kanske skulle jag skriva massor om föreläsningen... men jag fastnade för boktipset "Tyst erfarenhet" av Oscar Öqvist. Den inköptes snabbt och ligger nu på mitt sängbord utläst första kvällen och min dyrbaraste skatt just nu. Öppnar den om och om igen... läser, begrundar, läser och fäller en och annan liten tår. Tänk att det finns andra " out there " som har så många ord och som dessutom kan formulera dessa tankar i skrift.
Som liknar mina egna men som jag har så svårt att formulera, för mig själv men också i samtal med andra. Kände mig så sedd och bekräftad i denna stillsamma oro för vår värld och den allt snabbare utveckling vi befinner oss i. En av mina kompisar skojar och säger: - Lotta, du skickar väl hellre röksignaler än använder dig av datorer. Ja, kära vän kanske det:) Men jag menar inte just den tekniska landvinningen utan mina funderingar går till... Vad händer med all vår andra kommunikation så som kroppsspråk, ögonkast, gester, minspel, aningar som känns i magen, igenkännande i tyst samförstånd om vi bara kommunicerar via döda medier. Hur överför vi all denna tysta erfarenhet till våra och andras barn? Vilka förebilder är vi då för barnen?
Några dagar senare sitter jag på en känd hamburgerbar och intar min måltid. Vid bordet mittemot sitter en mamma med sina två barn, hungriga liksom jag. Kanske sitter vi där i nån halvtimmes tid och under den tiden pratar modern oavbrutet i sin iPhone. Inget samtal med barnen, ingen ögonkontakt, inga tecken på socialt samspel. Barnen söker heller ingen kontakt med sin mamma. Bara ett exempel, men det är detta som oroar mig. Vem ska barnen spegla sig i?
Läs boken igen... tänker jag för mig själv, för vem är jag att döma? Denna kväll fick jag en förebild att spegla mig i, Pernilla! Med alla dina hundra språk såg du oss alla, konstruerade tankar tillsammans med oss, visade att kroppen visar ett äkta engagemang för allt och alla.
Ja, i sanning en kväll som för mig gjorde lärandet synligt både individuellt och i grupp och än en gång Vygotskij `teori.... man behöver en fiffig kompis att härma!! Tack, Pernilla!
fredag 4 november 2011
Föreläsning av Mia Andersson " Dokumentation kring projekt !
3 November
Någon kanske vet vad pedagogisk dokumentation är, men ingen vet vad pedagogisk dokumentation kan bli....
Jag tänker att dokumentation är en sorts kommunikation som talar " de hundra språken "( Loris Malaguzzi) Den blir till av alla de medverkande, människor, miljöer, tankar, känslor och den osynliga stämning som präglar projektet. När jag tog del av Mia´s dokumentation igår förundrades jag mycket över just stämningen i dokumentationen. Hur skapades den? Var det något särskilt som gjorde detta?
Eller var det barnens engagemang som talade genom bilderna? Eller kanske pedagogernas? Mycket estetiskt, strukturerat och tydligt. Vackert!! Men jag såg processerna, både barnens och de vuxnas. Här hade många öron lyssnat och lyssnat länge. Troligen också med mjuka öron. Jag ser också att det är viktigt att reflektera över barnens tankar och hypoteser med andra pedagoger och gärna med en pedagogista. Det är den processen som för pedagogernas lärprocesser vidare. Det blir en utmaning att utveckla dokumentationen här på vår förskola och vi har redan börjat. Satt med Graciela nu på morgonen och påbörjade en power point. Riktigt roligt! Undrar vad det kan bli:)
Fick också mycket inspiration till det egna arbetet i ateljen. Funderar kring hur jag kan utmana vidare i det konstprojekt vi startat med Claude Monet´s tavla näckrosdammen. Tankar runt hur musik kan låta om barnen får fundera... hur låter tavlan? Men det är mina tankar... jag måste börja med att ge tillbaka den dokumentation som finns till barnen för att kunna lyssna på vad de tänker och på hur de vill gå vidare.
Vad lyssnar jag efter? Som jag lyssnar får jag svar.....
Någon kanske vet vad pedagogisk dokumentation är, men ingen vet vad pedagogisk dokumentation kan bli....
Jag tänker att dokumentation är en sorts kommunikation som talar " de hundra språken "( Loris Malaguzzi) Den blir till av alla de medverkande, människor, miljöer, tankar, känslor och den osynliga stämning som präglar projektet. När jag tog del av Mia´s dokumentation igår förundrades jag mycket över just stämningen i dokumentationen. Hur skapades den? Var det något särskilt som gjorde detta?
Eller var det barnens engagemang som talade genom bilderna? Eller kanske pedagogernas? Mycket estetiskt, strukturerat och tydligt. Vackert!! Men jag såg processerna, både barnens och de vuxnas. Här hade många öron lyssnat och lyssnat länge. Troligen också med mjuka öron. Jag ser också att det är viktigt att reflektera över barnens tankar och hypoteser med andra pedagoger och gärna med en pedagogista. Det är den processen som för pedagogernas lärprocesser vidare. Det blir en utmaning att utveckla dokumentationen här på vår förskola och vi har redan börjat. Satt med Graciela nu på morgonen och påbörjade en power point. Riktigt roligt! Undrar vad det kan bli:)
Fick också mycket inspiration till det egna arbetet i ateljen. Funderar kring hur jag kan utmana vidare i det konstprojekt vi startat med Claude Monet´s tavla näckrosdammen. Tankar runt hur musik kan låta om barnen får fundera... hur låter tavlan? Men det är mina tankar... jag måste börja med att ge tillbaka den dokumentation som finns till barnen för att kunna lyssna på vad de tänker och på hur de vill gå vidare.
Vad lyssnar jag efter? Som jag lyssnar får jag svar.....
Tankar från Tarjas föreläsning....
27 oktober
Kärlek,kärlek och åter kärlek...
Tankar snurrar runt, runt! Uppfylls av en sådan glädje! Tack Tarja för din varma, tydliga föreläsning.
Fastnade för Vygotskij´s " all undervisnings mål är kärlek" ur hans bok Vygotskij och skolan.
Funderar mycket runt detta att kunna ta in olika perspektiv att kunna se olikheter som en resurs. Känner i mitt hjärta att detta är kärnan för mig just nu. Hur ska jag kunna utveckla min ödmjukhet? Just nu är jag bra på att skapa konflikter:) Kanske handlar det om att jag inte riktigt har hittat mig själv ännu.
Tänker att det är viktigt att skapa dialog vid alla tillfällen... men har ett behov av att vara tyst och tänka mer.
Tarja sa -" kärlek och konst utmanar ofta andra "... precis! Känner mig KONST ig! Kanske är det just en reflektions kris:) och då är väl det bra, det leder troligen till något nytt.
Ser också likheten med vårt samtal hos Susanne i basgruppen vid vårt senaste möte då vi diskuterade olika maktperspektiv. Från föreläsningen fick jag ord på mina tankar. Det handlar om att lämna ett vuxet maktperspektiv bakom sig och växa som individ. Både i förhållande till barn och vuxna.
Hmmm... och då är jag tillbaka till... medvetenhet... det handlar om att bli medveten om varför man gör som man gör. Oj, va svårt! Det gör till och med ont! Tänker på Karin Boije´s dikt
" visst gör det ont när knoppar brister varför skulle annars våren tveka "
Tar time out en stund nu ......
Kärlek,kärlek och åter kärlek...
Tankar snurrar runt, runt! Uppfylls av en sådan glädje! Tack Tarja för din varma, tydliga föreläsning.
Fastnade för Vygotskij´s " all undervisnings mål är kärlek" ur hans bok Vygotskij och skolan.
Funderar mycket runt detta att kunna ta in olika perspektiv att kunna se olikheter som en resurs. Känner i mitt hjärta att detta är kärnan för mig just nu. Hur ska jag kunna utveckla min ödmjukhet? Just nu är jag bra på att skapa konflikter:) Kanske handlar det om att jag inte riktigt har hittat mig själv ännu.
Tänker att det är viktigt att skapa dialog vid alla tillfällen... men har ett behov av att vara tyst och tänka mer.
Tarja sa -" kärlek och konst utmanar ofta andra "... precis! Känner mig KONST ig! Kanske är det just en reflektions kris:) och då är väl det bra, det leder troligen till något nytt.
Ser också likheten med vårt samtal hos Susanne i basgruppen vid vårt senaste möte då vi diskuterade olika maktperspektiv. Från föreläsningen fick jag ord på mina tankar. Det handlar om att lämna ett vuxet maktperspektiv bakom sig och växa som individ. Både i förhållande till barn och vuxna.
Hmmm... och då är jag tillbaka till... medvetenhet... det handlar om att bli medveten om varför man gör som man gör. Oj, va svårt! Det gör till och med ont! Tänker på Karin Boije´s dikt
" visst gör det ont när knoppar brister varför skulle annars våren tveka "
Tar time out en stund nu ......
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)