Tankar runt min utveckling mot ateljerista rollen...

Alltid lika svårt att börja skriva. Först hela processen att bara ta mig in i denna datamaskin... som jag har stora svårigheter att använda. Bara detta har varit och är fortvarande en enorm utmaning för mig!! Bloggandet i utbilningen har delvis tvingat mig att göra det men upptäckten av att lära i meningsfulla sammanhang har tydliggjorts rent bokstavligen för mig. Jag behöver en kompis vid min sida att fråga när maskinen krånglar. När jag väl är igång med själva skrivandet kommer flödet. Tolkningen jag gör här handlar om att själva intresset för min egen utveckling och lärande synliggörs i bokstäver och helt plötsligt blir det roligt, för att inte tala om glädjen jag känner när det nya inlägget väl är gjort. Kan kanske synas banalt för er alla som är uppväxta med datorer men för mig är det en kamp!
När jag nu läst igenom mina tankar hör jag ett visst vemod emellan raderna!! Konstigt kan tyckas eftersom jag upplevt hela terminen som ett lyft för mig personligen och i min yrkesroll som ateljerista och förskollärare. Tänker tillbaka på pedagogista utbilningen som jag gick för fyra år sedan. Där pratade vi mycket om " reflektionskris ". Det kan väl närmast beskrivas som ett tillstånd som uppkommer när man får syn på sig själv och sitt agerande samtidigt som man får till sig nya erfarenheter och kunskaper. Den tankeprocess som detta skapar ger denna känsla av splittring innombords. Jag har reviderat mig själv!!! Reviderad läroplan... reviderad Lotta!! Hmmm, är det inte så här det alltid skulle vara? Tänker att för att kunna arbeta som kreatör, inspiratör,innovatör, provokatör.... som ateljerista:).... behöver jag ständigt vara i detta tillstånd av förnyande. Kan man det? För mig hör detta ihop med det jag kallar att vara i FLOW. Detta flöde är jag i när jag själv skapar eller är inne i någon form av skapande process. Det är som om tiden inte fanns eller snarare stannar. Penselns drag mot tavlan eller handen arbete med leran blir till en sorts kommunikation mellan mig och det som växer fram i mina händer. Så har jag också upplevt detta tillstånd av reflektionskris som jag nu befinner mig i. Det blir till en kommunikation mellan mina tankar och mina känslor .  Hör nu hur djupt detta låter.... men det skulle väl vara en fördjupning, eller? leeer...
.

Arbete med lera utifrån tema ljud....

HDK 1/12-2011

Tänk att lera kan tala! Workshop med lera och trötta händer:) Kanske oxå en smula trötta pedagoger? Tröttheten försvann snabbt med massage och frigörande dans. Roligt att jobba med händerna och forma leran efter ljud, själv hade jag aldrig kommit på tanken. En ny upplevelse! Skickligt av lärarna att starta med rörelser tillsammans. Fick en känsla av att gruppen var lite spänd i början men prestationen avtog när vi blundade och gick in i oss själva för att med händerna gestalta ljuden vi hörde. Blev sååå förvånad av att märka att synintrycken bakom mina stängda ögon tycktes fördjupas när jag fokuserade på ljuden. Konstigt! Insåg oxå att jag hade lätt för att genast gå in i lugnet... troligen för att mitt medvetande förstärktes... precis som i mina yoga pass. Det liknade någon typ av meditation. Häftigt!

Gillade starkt att gruppens prestations ångest minskade då vi inte såg varandra. Hur kan jag omsätta denna lärdom i vardagen? Måste fundera vidare .... inte kan vi väl gå omkring på jobbet och blunda? eller:) Kanske ändå ett sätt att förändra maktstrukturer:)

Reflektionerna efteråt... det måste inte bli något... det är viktigt att inte ge färdiga " mallar " eller ramar för vad som ska göras utan det är processen som står i fokus. Det färdiga resultatet blir troligen något trotts allt. " Det är vägen som är mödan värd " ( Karin Boije )

Nu har jag fackat in...

Basgruppsträff i Hammarkullen...

Fantastiska " fiffiga kompisar "

Alltid lika underbart att träffa er! Inspiration som leder till mängder av reflektioner och nya tankar. Malins kväll gick i dokumentationens tecken. Vi gick rundvandring och förundrades över miljön. Att det går att på så många olika sätt skapa små rum i rummen. Där fanns allt! Tydlighet är det ord jag bäst kan förklara miljön och dokumentations väggarna med. Smakfullt, estetiskt och tydligt! Massor av nya tankar som genast förmedlades till kollegerna på min förskola. Här är redan processen igång med att leta väggar för olika typer av dokumentation. Vem vet vart det leder? Spännande!!

Vårt samtal under kvällen följde inga givna frågor... som alltid när vi träffas...upplever jag ,flödar istället kreativa tankar. Det ena ger det andra! Nya uttryck myntas ofta:) Denna kväll fick orden " facka in " kunskaper gestalta vad vi talade om. Nya tankar fackas in i hjärnan och blandas med gamla och ny kunskap har skapats. Vi konstruerar den tillsammans i gruppen!! I min nuvarande förståelse av detta nya begrepp antar jag att det var något liknade som Piaget menade med assimilation och ackommodation. ( heter det så?) Jag vet inte om det jag lär mig just nu är det viktigaste. Istället undrar jag om inte just denna insikt om hur det går till vid själva inlärningsprocessen är det som förundrar mig mest. Jag har först nu begripit varför grupparbete alltid har varit en del av skolans tanke. Beror det på att jag sällan har varit i grupper där detta har inträffat? Varför just nu i så fall? Handlar det om att vi har sökt till en utbildning där alla har starka intressen i kreativiteten? Är det så att jag just nu lär i meningsfulla sammanhang??? Det känns... GLÄDJE... var ordet.
Tack Malin A tusen tack!

Hammarkullen den 24/11-2011

Hammarkullen den 24/11-2011