Tankar runt, Bildutställning på Frölundakullturhus,Sokratiskasamtal,föreläsning om kreativa pedagogiska miljöer,barns kreativa språk samt studiebesök på förskolan Nova

Länge sedan sist....Mitt bloggande har blivit lite eftersatt, dock inte mitt eget reflekterande över denna terminens uppstart!
Bildutställningen på Frölunda kulturhus angående djurens rätt , startade i mig många tankar rörande , MAKT! Utställningen bestod av mycket vackra bilder på kända dansbands musiker och deras husdjur.Frågan för mig handlade om , vad var dessa bilders syfte? Vem hade beställt dom? Vad var tanken att de skulle förmedla? Djurens rätt? Förmodligen!! Men det såg inte jag!! Jag såg leende kändisar som ville skapa en fin och vacker bild av att de var djurvänner! Dessa bilder blev istället reklam för deras egen verksamhet....och att sälja fler skivor. Vilken otroligt makfaktor bilden är. Det krävdes av mig som enskild person att reflektera över bildernas budskap och i vilket syfte de var gjorda!! Intressant!!Vi avslutade kvällen med att fundera över just detta i storgrupp. Metoden var Sokratiska samtal. I sann demokratisk anda skulle alla få göra sin röst hörd om vad utställningen hade fött för reaktioner. I vår grupp bestämdes, inte avbryta den som talar, var och en skulle få ta ordet när det blev tyst samt att betämma ett personligt mål med samtalen som inte skulle avslöjas för den stora gruppen. Jag ville ta en ny roll... som den som inte talar så mycket eftersom jag brukar göra det. Intresserat såg jag då vad som hände! Med min tystare sida märkte jag att tystnaden i sig gav mer tid till reflektion under tiden samtalet pågick. Genom att inte öppet visa mina tankar...kunde jag dölja vad jag tänkte!! Sokratiska samtal är en demokratisk metod som ger alla möjlighet att göra sin röst hörd... det är allas rättighet!! Men är det också en skyldighet? Vilket maktperspektiv ger det i en grupp om jag väljer tystnaden?
Kreativa pedagogiska miljöer...Mias föreläsning var mycket spännande, som alltid. Bildspel som tog mig med till olika lek och lärmiljöer. Pedagoger som funderar över vad kreativa miljöer kan vara. Vad är det egentligen? Vem är delaktig i detta skapande av miljön? Är barnen med i den processen? Får barns erfarenhetsvärldar möta förskolans erfarenhets värld?
Många frågor.... Av någon anledning kommer jag att tänka på tv,s underhållningsprogram på spåret. Oh... va jag gillar Christian Luuk och Fredrik Lindsröm! Jag missar nästan aldrig ett program. Nu hör jag Christians beslöjade röst.... när han sänker blicken och säger....vart är vi på väg? Tv zoomar in bilden av ett framrusande tåg på en räls någonstans långt borta.
Hmmm, jag ser att vi vuxna ofta reflekterar och sätter miljöerna. Med vilket perspektiv gör vi det?
Häromdagen hörde jag några pedagoger som talade om just detta. Tanken var att barn behöver konstruktions material. Pedagogen berättade att på hennes förskola hade de ett rum som var fyllt med bara tomkartonger. Jag tänkte... vilka barn blir till i det rummet? Vem hade tagit makten att bestämma att just tomkartonger var bättre än tex barbiedockor och spindelmänn! Och vad hade hänt i det rummet om.... tomkartonger hade fått leva tillsammans med dessa dockor och figurer? Hade det då uppstått något nytt, ett tredje alternativ....
En annan pedagog uttrycker tankar om att kreativa miljöer är glam, glitter och glamour. Hon frågar, är det verkligen Reggio? NEJ.... det är Partille!!!!
Christians Luuks röst ekar i mitt huvud... vart är vi på väg?

Äntligen.... Pernilla!! Föreläsning om läs och skrivutveckling.... där hon talar om just detta! Barns erfarenhet av det egna skrivna och lästa språket möter förskolans språkvärld och ur detta föds ett nytt... ett tredje alternativ och som jag ser det är det just vad kreativitet är!!! Skapandet av något nytt som sker i mötet mellan två OLIKHETER!!! Då känner jag äntligen att min hand släpper greppet om nödbromsen som jag krampaktigt håller i när jag hör..... vart är vi på väg?
Vi är på väg till.... studiebesök på förskolan Nova, för att leta efter barns kreativa spår i miljön.

Vi anländer till förskolan och träffas först för att få lite historik om förskolan och om vad de olika hemvisterna just nu är intresserade av och vilka projekt barnen är inne i för tillfället.

Jag ser i miljön att något nytt är på väg att växa fram här, stora möjligheter i lokaler och material håller troligen på att växa fram. Vi samtalar om ateljeristans roll i detta skapande. Några av oss är inne på tanken om att hennes roll kan vara att handleda pedagoger till ett mer kreativt skapande. Andra tänker att det är via barnens kreativa skapande man kan nå fram till nya tankar hos pedagogerna.

Jag tror att det är tillsammans med barnen ateljeristan kan väcka lust, inspiration, glädje som i ett lustfyllt, utmanande förhållningssätt... kan visa vägen till detta tredje.... Det är detta tredje spår jag letar efter när jag rusar fram med tågets hastighet....och jag hör.... Christians Luuks röst.... vart är vi på väg?