Tankar runt min utveckling mot ateljerista rollen...

Alltid lika svårt att börja skriva. Först hela processen att bara ta mig in i denna datamaskin... som jag har stora svårigheter att använda. Bara detta har varit och är fortvarande en enorm utmaning för mig!! Bloggandet i utbilningen har delvis tvingat mig att göra det men upptäckten av att lära i meningsfulla sammanhang har tydliggjorts rent bokstavligen för mig. Jag behöver en kompis vid min sida att fråga när maskinen krånglar. När jag väl är igång med själva skrivandet kommer flödet. Tolkningen jag gör här handlar om att själva intresset för min egen utveckling och lärande synliggörs i bokstäver och helt plötsligt blir det roligt, för att inte tala om glädjen jag känner när det nya inlägget väl är gjort. Kan kanske synas banalt för er alla som är uppväxta med datorer men för mig är det en kamp!
När jag nu läst igenom mina tankar hör jag ett visst vemod emellan raderna!! Konstigt kan tyckas eftersom jag upplevt hela terminen som ett lyft för mig personligen och i min yrkesroll som ateljerista och förskollärare. Tänker tillbaka på pedagogista utbilningen som jag gick för fyra år sedan. Där pratade vi mycket om " reflektionskris ". Det kan väl närmast beskrivas som ett tillstånd som uppkommer när man får syn på sig själv och sitt agerande samtidigt som man får till sig nya erfarenheter och kunskaper. Den tankeprocess som detta skapar ger denna känsla av splittring innombords. Jag har reviderat mig själv!!! Reviderad läroplan... reviderad Lotta!! Hmmm, är det inte så här det alltid skulle vara? Tänker att för att kunna arbeta som kreatör, inspiratör,innovatör, provokatör.... som ateljerista:).... behöver jag ständigt vara i detta tillstånd av förnyande. Kan man det? För mig hör detta ihop med det jag kallar att vara i FLOW. Detta flöde är jag i när jag själv skapar eller är inne i någon form av skapande process. Det är som om tiden inte fanns eller snarare stannar. Penselns drag mot tavlan eller handen arbete med leran blir till en sorts kommunikation mellan mig och det som växer fram i mina händer. Så har jag också upplevt detta tillstånd av reflektionskris som jag nu befinner mig i. Det blir till en kommunikation mellan mina tankar och mina känslor .  Hör nu hur djupt detta låter.... men det skulle väl vara en fördjupning, eller? leeer...
.